klockan var inte mer än tjugo i nio
men kvällen hade lagt sitt mörker
över den höstfuktiga staden

överallt lös gatlyktor ikapp med
bilarnas strålkastare och lämnade
bländande ljuspunkter i skyltfönstren

och du kramade min hand så hårt
som om du kunde skydda mig
från ångesten som höll min kropp
i ett apatiskt grepp

de regnvåta trottoarerna
och folkets söndagsatmosfär
trängde sig med ett vemod in i märgen

men du släppte aldrig taget
om min hand, Christian
och jag släppte inte din

jag släpper aldrig dig