Där fanns en skiftning i nyanser
Men vi kom ur samma nattsvarta kulör
Genom svikna svurna allianser
Där vi båda lämnats kvar och utanför

Din brustna blick, i min brustna blick
Vi var båda en spegelbild åt den andra
I vårt vekliga skick, var den stadga vi fick
När två bräckligheter tog stöd i varandra

Vi hade båda knuffats utför stupet
I det som kallas livets svarta hål
Och i det avsevärda avskyvärda djupet
Utstått mer än mänskosinnet tål

Men en rest av glöd, fann en rest av glöd
Ur två eldstäder så nära att rasa
Och plötsligt så syntes en låga så röd
I en av kärleken heligt tänd brasa

Och ur darrande osäkra händer
Ljöd budskap som aldrig förkunnats
Och i den lydelse trånaden sänder
Gavs en ynnest vi aldrig förunnats

Min avskavda själ, mot din avskavda själ
Ett svar på längtans böner och rop
Och dom stämde så väl, och det kändes så väl
Hur två pusselbitar ömt las ihop