Det är så svårt att skriva en dikt till dig

Fast det är du
som, en helt vanlig kall vardagsmorgon
gör doftande varma smörgåsar
och ställer dem under en vas med röda rosor
för att överraska mig när jag släpat mig upp

Fast det är du
som tycker att skriva är det jobbigaste som finns
men som ändå skrev en dikt med fem strofer 
till mig på min födelsedag
"Ros" 

Fast det är du
som ser mig gråta och hör mig svära
men alltid sitter vid min sida
och aldrig, aldrig går

Fast det är du
som alltid lyser upp av mitt leende
även om jag just då log åt något annat
och du vet det

Fast det är vi
som byter påslakan tillsammans

så är det svårt
att ge dig några vackra polerade kärleksrim 

För i dig
vågar jag lägga
mig själv och mina ord
oputsade