Karamellkungen är en lönnfet gubbstruts på 44 år. Han bor i en trea på 44 kvadrat i Örebro. Dagarna i ända knådar han polkagrisdeg, slickar slickepinne, halsar flask cola och pimplar öl. Varje morgon måste han ta ögondroppar för att få upp sina sockerlagsigenkletade ögonlock. Han är sjukpensionär efter att ha misskött sin sockersjuka så illa att han fått sina båda ben amputerade. Men han är lika glad för det. Nu får han äntligen knåda polkagrisdeg dagarna i ända utan att någon lägger sig i. Det enda som besvärar honom är svampsjukdomen som äter honom inifrån och ut. När läkarna frågade om han åt mycket socker, svarade han ärligt \"nej\". Karamellkungen är populär bland barnen i kvarteret, inte så konstigt eftersom han bjuder på slickepinnar hit och dit. Men föräldrarna glor med sura miner men det struntar han i, han erbjuder dem sockerbitar mot deras sura min sjukdom. Han blev så glad när han en dag läste på löpsedlarna utanför Godistrollet \"du blir vad du äter\", för om han åt mycket socker så skulle han kanske bli söt. Han drog sina fingrar genom det sockervadds vaxade håret och log i skyltfönstret.
I morgon ska Karamellkungen flytta till en etta med jordvärme, men det vet han inte om. Han bolmar sin chokladcigarett på balkongen och solar sitt klibbiga skinn.
Det var historien om Karamellkungen, en lönnfet gubbstruts på 44 år. Som knådar polkagrisdeg dagarna i ända och bjuder barnen på slickepinne.