Hon var på väg till skolan via badrummet. Knackningarna på dörren berättade

tidens åtgång och att döma av intensiteten var den redan slut. Precis som

med allt annat var det en fråga om förmåga till anpassning. Från minsta

smycket till helhetslook, rakade ben och väl vald hårkostym. Till och med att

kuva sin vilja blev till slut en vanesak. Trots att hon som nykläckt

tonåring trott att valfriheten skulle öka med stigande ålder hade hon nu insett

att vardagen krävde sitt. Fyra par jeans av i stort sett samma modell låg i en

hög mellan hennes fötter och toalettstolen. Hon hade god lust att spola ner

dem.

– Idiotiska byxor, svor hon.

Hon behövde mer tid. Pupillerna krympte och hjärtat slog snabbare.

- Jävla skitmorgon!

Solen kikade nyfiket in genom den frostade rutan och måsarnas skrik trängde

in och störde henne som retfulla vildvittror ute efter ett byte. Allt skulle vara

på rätt plats; mascaran, läppglansen och ögonskuggan hon snattat på

Åhléns. Även kläderna spelade en avgörande roll en dag som denna. De vita

bh-banden var väl gömda innanför toppen som rullade upp sig över

magen. Håret var sprayat och färgat men torrt som årsgammalt hö och ingen

fick ta på det ifall det skulle ramla i småbitar. Det fanns ett problem kvar att

lösa, de där jävla jeansen. Det var otänkbart att komma till skolan i ett par

jeans som inte passade perfekt. Alla skulle se skillnaden mellan hennes jeans

och bruden med putande mun på Vecko Revyns framsida.

”Vad var det för start på det nya livet, vuxenlivet? tänkte hon.

Hon bestämde sig att slumpen fick avgöra, böjde sig ner och blundade medan

hon tog det par som först nuddade hennes fingrar. Ljudet av ytterdörren

påminde om att hon redan var sen.

Bussen hade redan gått och hon fick ta cykeln. Det var ingen lätt match att

cykla fort när man försökte se ut som Victoria Beckham och kläderna var en

storlek mindre än kroppen de satt på. Cykeln hoppade fram över svettig asfalt

och vassa stenar. Vinden sopade bort alla spår av trulig tonåring och hon log.

Det var skönt att vara sig själv, att vara fri. Det var den här kvinnan hon ville

bli också den här flickan hon varit. Hon visste bara inte hur hon skulle

krångla sig ur Mrs Beckhams klor med värdigheten i behåll. Hon kände varmt

och sedan kallt slingra sig nerför kinderna och hon kände väl igen den salta

smaken. En stor örn i hennes inre släppte taget om magen och hjärtat och

flög upp bland molnen. Hon kände det som om hon själv flög, lätt, snabb,

oövervinnlig och fantastiskt självklar.

- Jag är fri! ropade hon utan att tänka sig för.

Det kändes skönt, modigt och moget.

- Sofia!

En kör av tjejröster fick henne att vrida på huvudet. Det var hennes polare

från skolan.

- Wow, du ser precis ut som Posh Beckham, läckert.

Sofia kastades tillbaka in i sin tonårsrustning med blixtens hastighet.

- Mm, sa hon frånvarande.

Med stor tveksamhet färdades tonåringen mot vuxenlivet och stod nu med en

fot i vardera värld.