Det var en gång två bröder som hette Egon och Gottfrid. Egon gick i femman och Gottfrid i sexan i en liten skola på landet. En dag körde bönderna ut gödsel på åkrarna och det luktade väldigt illa. På rasten klättrade Egon högst upp i klätterställningen. Han höll för näsan och ropade: "Är det någon som kan komma på ett ord som börjar på F och rimmar på Lisa?"
"Fisa", fnittrade klasskamraterna, "Lisa-fisa, åh det luktar Lisa-fisa", fortsatte de och höll för näsan. Stackars lilla Lisa blev alldeles röd i ansiktet och började nästan gråta. "Jag har inte fisit. Det är inte jag som luktar. De kör ju ut gödsel på åkrarna. Sluta larva er."
Så här gjorde Egon ofta. Han var väldigt duktig på att komma på taskiga kommentarer och vem som helst kunde råka ut för Egons skämtande, men oftast var det klassens blygaste tjej, Lisa, som blev offret.

Skolan de gick på hade en tradition att vid varje våravslutning dela ut ett diplom till ”Skolands bästa kompis” bland sexorna. När de satt på våravslutningen i den lilla kyrkan och rektorn meddelade att utmärkelsen gick till Gottfrid, blev Egon väldigt förvånad. Om det var sant, som han så ofta fått höra, att han och Gottfrid var så lika, så kunde det ju kanske finnas en liten möjlighet att han fick ta emot samma utmärkelse nästa våravslutning. Tanken gjorde honom alldeles pirrig; "Egon, skolans bästa kompis..."
Precis när han satt och tänkte så stötte Lisa till honom hårt med armbågen i sidan och väste: "Om du skulle få en utmärkelse någon gång skulle det vara skolans knöl!"

Efter skolavslutningen frågade Egon sin bäste vän, Lasse, vem han skulle rösta på som skolans bästa kompis nästa år.
"Ja inte dig i alla fall", svarar han skrattande, "på den punkten är du inte speciellt lik din storebror."
Egon fick en obehaglig känsla i magen, "Men är inte vi bästa kompisar? Jag skulle ju rösta på dig"
"Det är klart att vi är bästa kompisar", svarade Lasse, "Men, det är ju nästan bara mig du är snäll emot. Om vi skulle rösta om min bästa kompis skulle jag rösta på dig, men det vore fel att rösta på dig som skolans bästa kompis."

Vad skulle Egon ta sig till? Han ville inte vara skolans knöl. Han ville inte att andra skulle tycka att han var elak. Han ville vara snäll. Han ville vara en bra kompis. Han ville vara som sin storebror. Han bestämde sig för att till varje pris försöka bli annorlunda. Han skulle göra allt han kunde för att bli en bra kompis. Men hur gör man? Hur blir man annorlunda?

Egon hade hört på TV att man kunde bli en bättre människa genom att "tänka positivt". Han kom ihåg att någon på TV sagt gång på gång: "Agera entusiastiskt, så blir du entusiastisk. Agera entusiastiskt, så blir du entusiastisk." Det måste ju betyda att om man anstränger sig för att låtsas att man är snäll så blir man snäll. Egon försökte verkligen detta i flera veckor, men det fungerade inte. Ju mer han ansträngde sig för att låtsas vara snäll desto argare blev han på insidan.

Till slut bestämde sig Egon för att fråga Gottfrid om hans hemlighet: ”Hur kan du vara så snäll mot alla?”, frågade han, ”Vad har du för hemligt knep? Jag har försökt allt för att bli snällare. Jag har försökt tänka positivt och agera vänligt, men ingenting hjälper...”
Gottfrid tittade förvånat på Egon och började sedan skratta.
"Du skulle följa med lite mer till kyrkan, Egon, så hade du sluppit krångla till det här. Ungdomsledaren Fia är jättebra på att förklara en massa saker och hon säger att hemligheten till att bli en bra människa inte handlar så mycket om att anstränga sig utan allra mest om att vad man fyller på med. Vänta så ska jag hämta min Bibel, jag har strukit under en sak som handlar om det här."
Egon bläddrade ett tag och sedan läste han: "Så här säger Jesus: 'En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd.' Det hemliga knepet är alltså att man blir likadan som det man fyller sig med."
"Men jag har väl inte fyllt mig med så dåliga saker?", svarade Egon.
"Tja, jag kan inte påminna mig om något tydligt gott som du försöker fylla dig med, istället fyller du dig väldigt mycket med dataspel där man springer omkring och dödar andra och så tittar du nästan varje dag på dina Pokémon-filmer."
"Men jag håller ju på de goda i Pokémon?", försvarade sig Egon.
"Och så har du blivit väldigt lik dem också", svarade Gottfrid, "du har blivit precis lika snabb på taskiga kommentarer som dem du kallar goda i Pokémon..."

Egon ville gärna fortsätta försvara sig, men på något sätt kände han att Gottfrid hade rätt. Han bestämde sig för att han skulle prova på att fylla sig med så mycket bra som bara möjligt. Han började läsa Narnia-böckerna och vara med på samlingarna i kyrkan. Han pratade jättemycket med undomsledaren Fia och fick förslag på lite bra bibelställen, och någon bra film. Han började be till Gud och bad om hjälp att bli snällare.

Och Egon förändrades. Alla förundrades över hans förvandling. Lilla Lisa, som var så otroligt blyg fick honom inte längre att känna makt utan att bry sig. Han bad henne om förlåtelse för allt dumt han sagt och försökte uppmuntra henne på olika sätt. Han tog med henne till kyrkan och upptäckte att hon var en supertrevlig tjej, så han började faktiskt att skryta inför hela skolan om vilken kanontjej hon var.

När det blev dags för Egon att sluta sexan och utmärkelsen "Skolans bästa kompis" skulle delas ut igen var det många som trodde att det skulle bli Egon som fick utmärkelsen. Egons mamma och pappa och Gottfrid var med på skolavslutningen och satt på helspänn när rektorn gick fram för att meddela vem som fått utmärkelsen detta år.

Nu blev det inte Egons namn som ropades upp, så efter avslutningen frågade de försiktigt Egon om han var mycket besviken.
"Besviken", svarade Egon förvånat med tårar i ögonen, "det här är den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag har aldrig önskat något så mycket som att Lisa skulle få den här utmärkelsen och när jag hörde rektorn läsa upp hennes namn började jag nästan gråta av glädje."

Hela familjen kramade om sin lille Egon, och fast de vetat det i hela sina liv, förstod de på ett helt nytt sätt, att man faktiskt blir som det man fyller sig med.