Solen sken från en blå, vit och orange flammig himmel. Foxbrusch Lucky var ute och promenerade i det härliga vårvädret. Men varför tittade folk så konstigt på henne och pekade, de tisslade och tasslade. Hon undrade förstås varför. Med skräck inser hon plötsligt att hon inte har något koppel på sig. Det är ju mitt i yngelperioden nu, vilken mardröm, tänk om parkförvaltningen dyker upp!

Detta hände Foxbrusch Lucky, en Jack Russel från Grantinge. Inte nog med det, vem står där på bron och målar av de förbipasserande om inte den mycket okända Connie Munch! Katastrofen är total, nu blev Foxbrusch Lucky förevigad utan sitt koppel! Den största fadäs man kan tänka sig i det pryda lilla samhället Grantinge i Skåne.

Hon kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen, hon skrek och skrek och skrek, tjöt och ylade, darrande av rädsla rakt ut i luften, där på bron! Men Connie Munch som den okände målaren hon var, lugnade Foxbrusch Lucky.

- Skäll inte så förbannat! Jag målar inte av någon "utan halsband". Du kan vara helt lugn! Konstverket kommer att vara beskuret vid halsen.
- Är det säkert det? ylade Foxbrusch Lucky och himlade med ögonen.
- Absolut, så sant jag står här, sa Connie Munch. Gå du bara hem och ta på dig halsbandet så länge, jag skickar tavlan till dig när den torkat.

Foxbrusch Lucky smög hem längs olika buskage och träd med blandade känslor. Frågorna malde i hennes Jack Russel huvud. Hon hade hjärtklappning och tungan hängde som en slips på magen.

- Hur kom det sig att hon gått ut utan sitt koppel? Hon skulle ha behållit lugnet och inte bara ställt sig att yla rakt ut. Vad skulle tavlan kosta att rama in, sånt brukar kosta en förmögenhet. Så mycket pengar hade inte matte! Vad skulle kompisar, släkt och vänner säga?

Några dagar senare förvandlades Foxbrusch Luckys mardröm till verklighet. Tavlan visade sig vara beskuren på fel ställe, föreställande henne skrikandes utan ben och svans!

Foxbrusch Lucky insåg snart att tavlan hade potential att bli den kanske allra mest kända och berömda tavlan i hela Grantinge. Det blev den också, fast i något omarbetat skick, med en galen matte skriande i högan sky.