Olyckan inträffade sent en eftermiddag då insiktsförhållandena var dåliga. Jag var trött på att skriva och stava och kom fram till en radbrytning, körde plötsligt av linjen rakt in i alfabetets stängsel. Jag hade råkat ut för en personlighetskrock.

Konsonanterna blandades med fartvokalerna och fick punktering. Punkterna lossnade och rullade genom texten. Orden spred sig över ett stort område och många förväxlandes i tumultet. Kommatecknens svarta vingar flaxade oroligt omkring i förvirringen. Skadorna på bilden var lyckligtvis ringa, däremot skadades stora delar av texten.

Med rödgråtna ögon såg jag versfötter och metaforer spridas åt alla håll, och kände en brännande smärta när X:ets axel gick ur led. Bläcket rann och kletade, gav plumpar i textens väggar likt små infarkter tills ordens böjningsfraser exploderade. Jag vet inte hur jag lyckades ta mig till närmaste rastplats, ett snabel-a!