Sedan den första gången jag såg dig, Simon –
förstod jag hur mycket kärlek du hade att ge
men varken kunde eller vågade dela med dig
Jag försökte att varje dag berätta för dig
hur himla söt och underbar du faktiskt är
men du bara avfärdade det med ett skratt –
vände dig om så jag inte skulle se din smärta

Men jag såg, Simon, jag ser din smärta
den är så intensiv att det känns som om
jag kan ta på den – och jag känner den

Allt jag någonsin har velat göra, Simon –
är att smyga in och gömma mig i din famn
all den kärlek du utstrålar fungerar som en
magnet för mig – och jag är stålen
I din famn är alla nyanser bortsuddade –
alla är vi lika och tryggare kan ingen vara
än när jag får gömma mig i din famn

Jag såg dig, Simon, för den du var
men när vi kom tillbaks efter sommaren
missade jag dig nästan – du var halv

Din kärleksaura avslöjade din maskering
och jag såg dig fortfarande – som jag alltid gjort
men för vissa var du en total främling
som de såg för första gången, Simon
Jag hörde dig prata om träningar hit och dit –
förstod egentligen inte varför, men jag var glad
för din skull – för att du lyckats passa in

Jag ser dig, Simon, fortfarande – men
du är inte den samma längre – du är halv
och idag berättade du din hemlighet

Då förstod jag plötsligt varför du var halv –
kärleksmagneten var starkare än någonsin
precis som smärtan – men det som saknades
var din tron på dig själv – som sinat
i takt med din portionsstorlek
Jag får inte längre plats i din famn, Simon –
och du puttar bort mig vid mina tafatta försök

Men jag ser dig fortfarande, Simon, och
det gör att mitt hjärta värker av saknad
– Varför stänger du mig ute Simon?