Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Från en förfluten tid som förhoppningsvis inte återkommer. Vill visa att det går, man får bara inte ge upp...


Till min dotter

Hur svårt är det inte,
när man inte når fram

Älskade barn, jag ser
ser dina tomma ögon
Stundom kalla
stundom förtvivlade
Ser ropet på hjälp
men ändå…

Du sparkar, skriker
stöter bort
den hjälp jag kan ge
Kan bara ge
av det jag har,
- önskar jag fann boten
lösningen som befriar
oss båda.

Förlåt om jag sårat
om jag varit människa
- ofullkomlig som alla andra
men ändå

Din mor
och jag älskar dig
Men du
kan inte

vill inte
ta emot
det enda jag kan ge dig
- min omsorg, min tanke
min kärlek

Stanna hos mig !!!
Jag vill inte mista dig




Fri vers av carimba
Läst 750 gånger
Publicerad 2005-04-02 11:21



Bookmark and Share


  Hans w-art Westlund VIP
som ett komplemnet till kajsas dikt. ni är underbara båda två...
2005-04-05

    Mejja
Så fångar du det igen och igen. Det svåra att se men inte kunna göra mer än vad den andre vill ta emot. Barnets vilja att vara fri.
Blir berörd till tårar...
2005-04-03

    Jnåt
Någon har sagt att kärlek övervinner allt...
2005-04-02

  Rachel Roth
Denna text berör mig särskilt djupt.tack!
2005-04-02

  Gizela Svensson
Ouuhh.. Direkt på morgonen och här sitter man och gråter. *tar en djup suck*
Du lyckades verkligen förmedla nå ut till mig, och säkerligen alla andra som läser denna, och jag kände igen mig i tusenfalt. Men det jag egentligen mest känner, är skuldkänslor - för att när man mår väldigt dåligt, så tror man ingen bryr sig fast man innerst inne vet att ens mamma alltid älskar en och alltid vill en väl, mer än väl! Men ibland är det en frågan om att bara fortsätta finnas där vid sidan, aldrig,aldrig lämna henne eller ge upp hoppat, för du kan inte mer än vara hennes stöttepelare och leda henne fram, den sista biten måste hon ta själv - och det gör hon, i sinom tid, med en mor som dig. Hon ska skatta sig lycklig :)
2005-04-02

  kath
så fin text...

mamma - dotter är ibland just detta...långt bort en stund för att de ska växa....bli egna utan oss för att sedan komma tillbaka, att vi finns är kvar tror jag är det viktigaste ...som du skriver i början det går över, bara inte ge upp..
2005-04-02

  madinsane
fäller en stillsam tår.. ömsint och kärleksfullt. du är en hejare på sådant!
2005-04-02

  Bella
Vad mer kan man ge.Fint beskrivet.
2005-04-02

  Cattis Rönn
Vackra ord till din dotter...ibland är det så svårt att nå fram till barnen..Bravotext!
2005-04-02
  > Nästa text
< Föregående

carimba