När snön marken dolt och allt är vitt men natten svart
finner ni mig här vid elden som ger mig tröst
en eld av selsamt slag men lik den vi alla känner

ödmjuk för de små älskade tingest
som äger så stort värde och saknad
hon, dem och det som inget namn hava

i henne! jag mins jag såg
vyer av vad jag håller kärt
hos henne jag var förlorad

i dem! ja söker tröst mot sårad tass
hos dem jag finner styrka
bland dem är jag osynlig

bland det! är jag själv men stark en då
i det! finns mina drömmar mina känslor
utanför det är jag död