Med förgiftat blod i ådrorna
-vet jag hur du känner.

Den äckliga känslan av obehörighet,
att du inte är älskad,
vissar sig klart inatt.

Att se på sig själv med rena ögon
-gör dig förblindad av kallt hat.

(Du passar inte in i min värld.)

Fullmånen bevisar ännu en gång
-hur jag inte hör hemma.

Det spelar ingen roll hur mycket jag än viskar,
i ditt öra
-hur mycket du är min kärlek.

Och jag gör
- a l l t
för att vara hos dig.
Känner du?

Kärlek på vilkorlig dom
- vem dömmer oss?

Snälla, stanna hos mig bara inatt..