i natt tog han sina ord
använde dem på ett helt annat sätt
i natt skrev han inte poesi
nej han öppnade sitt hjärta totalt

rak och ärligt
så skrev han ner sin kärleksförklaring
med oro i magen och gråten i halsen

han bröt mot sin egen regel
yttrade tre små stora ord

kanske var det dumt gjort
men aldrig har något känts så rätt

hans hjärta har skrikit så länge
munnen som gjort hans ord till fångar
gav äntligen vika
kärleken blev äntligen fri

nu väntar honom en mörk natt
en natt då demonerna ska krypa under hans täcke
de kommer klösa tills blodet rinner
på hans nakna frusna kropp

men han kommer inte säga ett ord
hans ansikte kommer inte visa någon smärta
även om tårar
kanar ner för hans sträva kind

i natt är han obeväpnad, utan sina ord
hans ord som brukar bli strimlor av ljus
som kan skära i det mörkaste mörkret
och besegra demonerna

i natt anförtror han sitt liv
till hennes kärlek