Timglaset står på sned
tiden för ditt löfte har stannat
Jag stoppade sandens flöde
genom att försöka tänka på något annat

Sanden i den övre kammaren hålls kvar
klarar inte av att låta det rinna ut igen
Vi kommer nog ändå vända tillbaka glaset
det har jag på känn

Mitt förtroende sviktar alltid
det är något jag börjar förstå
Min själ är sjuk
den kan jag inte alltid lita på

På timglasets insida skymtar jag repor
det börjar slitas ut
Finns det något som kan hjälpa?
Kommer detta lidande någonsin ta slut?