vad blev det av oss
och våra ideal?
har allting slukats
av tidens mott och mal?
hur många pallar
för apparatens tryck?
hur mycket \"uppror\"
var bara modenyck?

en blev berömd
en annan blev dömd
någon blev glömd
och själv blev jag tömd

vi var en skara vänner
som sedan gled isär
en skock som drog från fest till fest
och gick på rockkonsert
vi har nånting gemensamt
i en värld som är på glid
vi känner ej igen oss
i denna hårda tid

en drog till stockholm
och en till ecuador
en del har nya skor på
men går i samma spår

om våra vägar korsas
i dessa bistra år
har jag en hälsning till er
från världen som består
det finns en sista tillflykt
en annorlunda gata
för udda existenser
för alla desperata
det finns en verklig hemkomst
en nåd för vilsegångna
och oavsett din inkomst
en frihet för den fångna

återförening är inne dessa år
konstellationer som återuppstår
man njuter för stunden
och sen tar allting slut
man suckar nostalgiskt
och går sedan ut
att trona på minnen
från fornstora dar
att lägga en grund som
är helt ohållbar
det är utopi och en verklighetsflykt
snart rasar det storstilta torn som man byggt

de här gatorna är kantade av minnen
och visst ångrar jag en del
men inte allt
men jag är så tacksam
för den varma vinden
för det blåser hårt på stan
det blåser kallt
det är inte som det var för 20 år sen
vi har fått ett mycket råare klimat
det finns ständig sommarvärme ifrån himlen
kom och värm dig i det solskenet, kamrat!

LARZ GUSTAFSSON, 8/8 1997