låt mig åter sjunga sången
om en man och hans stad
i alla gränderna och prången
på varje torg och esplanad
visst har ni hört så många gånger
om en man och hans stad
men det är tid att sjunga sånger
det finns en tid att vara glad

fylld av poesi
medveten och fri
sjudande av liv
dansande mitt i
röd men ändå blå
blå men ändå röd
vägrade att bli
levande fast död

fullärd blir jag aldrig
det vill jag aldrig bli
det finns fler nyanser
mera fantasi
prismats hela spektra
bjuder upp till dans
vacker som electra
glasklar elegans

blod som brinner hett
säger: rött är rätt
man kan segla snett
det är väldigt lätt
men är hjärtat mjukt
blir det aldrig sjukt
låt oss be om ljus
över dessa hus!

sjunger gör jag alltid
trots kraxandet som stör
ger mig gör jag aldrig
trots hånet nedanför
nu ska staden målas
och bli vykortsvacker
dags att överrösta
smädarnas attacker

LARZ GUSTAFSSON 8 oktober 2000