(det är bara en tanke)





jag kom plötsligt att tänka
på dig idag, madeleine
på hur din smala kropp
liksom valde att stöta bort
världen och allt runtomkring
- det var ju enklast så

kanske sitter du ihopkrupen
i dina drömmar än idag
eller så omfamnar du livet
på ett sätt jag aldrig fått
se en människa göra

kanske har du matat din
bleka tunna hud med solsken
låtit kala fläckar på ditt huvud
finna sin väg i ljusa hårstrån
kanske har du byggt en värld
av revben och svalt ett nytt
sätt att livnära sig på

kanske
men bara kanske
är du lycklig nu,
madeleine

kanske är du inte samma
människa som livet valt att
trasa sönder under stjärnorna
kanske är du inte samma människa
som sökte kontakt genom att vara
frånvarande och som bönade och bad
om ett mirakel att ske

där satt du i mitt rum
med näsan i mina serietidningar
och med min ökenråtta i dina händer
i en värld jag aldrig fick lära känna
där satt du i mitt rum och
hamnade i trans och levandskoma
tillbringade timmar att beundra min
furbee och önskade att din mamma
skulle ha råd att köpa dig en sådan

jag följde dig hem
och vi stannade till vid gula huset
klappade hunden och pratade med ägaren
och du sa högtidligt; vi är bästa kompisar
(och det var vi inte)

kanske
men bara kanske
är du lycklig nu,
madeleine

jag vet att strax innan du försvann ur mitt liv
för att aldrig någonsin återvända hem igen
hade du också köpt en furbee för sparade
slantar och i en gammal bur hade du en råtta
jag minns inte vad den hette
men den var svart
den var svart
svart
svart
svart

jag skulle vilja svälja stoltheten
och be om ursäkt för världen
men jag är inte heller en del av den
jag är den delen som också kände och
som också hade det upplagt för mig
att tappa greppet om verkligheten
- det är ju enklast så

kanske är du inte den människan
som bjöd alla tjejer på kalas
med tipsfrågor om dinosaurier
(fastän alla egentligen var mest
intresserade av pokemon och smink)
och alla kom av vänlighet och av
påtryckningar av föräldrarna
(tänk om ingen annan kommer!)

kanske är du inte tjejen som
kom hem till mig på fars dag
med det tomma ansiktsuttrycket
och med tunna steg var redo att fly
bort från sättet världen begränsade dig
och du sa med likgiltig röst som bevis
på att du stängt av känslorna;
\"jag målade en teckning men han ville
inte ha den, han sa inte ens tack\"

när jag tänker på det går mitt
hjärta i tusen bitar

jag tror inte jag förgyllde ditt liv
och du förgyllde knappast mitt
det var som att strö löv över
livets aveny för att sedan gå
tillbaka och samla ihop dom

jag visade dig världen ur ett annat
perspektiv och allt jag gav dig var
idéer om furbees och ökenråttor
och någonstans att fly till
någonstans att fly till
att försvinna
flyr bort bort bort
iväg från verkligheten
in i lukten av ett tryggt hem
in i lukten av kärlek

du kom aldrig hem till mig
för annat än att fly in i min familj
och visst är det skönt att låtsas

mer än så kunde jag inte ge dig

en tunn kropp
utan liv kanske
lever nu

kanske
kanske
kanske

svart
svart
svart




jag hoppas verkligen att du är lycklig nu, madeleine.