Så mycket kan jag säga dig, vind

att det finns så mycket törne och ensliga stigar i mitt hjärta
att det liknar en skog

Och där inne lever ekot av
skärvorna
av det som en gång var

Vem ska jag vara nu
framför träden

med skrattet i halsgropen och
ingen vid handen

berörd bara av det bildade regnet

Någon sade mig
att jag är profeten

men man har bara låtit åderlåta mitt själsliv
och lämnat enbart tankarna

Och jag är numer bara spader ess
en elegisk gestalt
i skuggan av fyren

Upptrampade stig,
jag saknar dig vanvettigt

Själ,
ditt namn kan talas endast i viskningar