det här är min sida av stan
den är solig så det räcker
jag upphörde med mitt försök
att laga den lägel som läcker
då trängde en solstråle fram
strax ett, tu, tre blev de flera
då såg jag en del smuts och damm
men också någonting mera:
ett blod som den usle försonar
en nåd endast Guds väsen rymmer
ett ljus som den Evige tänt
och det ser man bäst när det skymmer

högt uppe på tallgatan
ser man höghusen i stigslund
högt uppe på tallgatan
vill jag stanna till en stund
det var tio år sen drygt
som jag lämnade barndomsbyn
vart min vilda vind för mig nu
står väl skrivet där ovan skyn

när jag vandrar staketgatan fram
skorna virvlar upp damm
saven stiger i var stam
när jag vandrar staketgatan fram

jag dansar nerför luthergatan
har frid med Gud
är fri från satan
ifrån riddersdalsvägen och hit
har det varit en bit
mycket släp och mycket slit
jag har tagit mig hit bit för bit

högt uppe i hemlingby
kan man se nästan hela stan
en föga anskrämlig vy
jag vill stanna där hela dan
fabriksrök från stora cell
kan man se lite längre bort
men inte älvkarleby
fastän avståndet är rätt kort

när jag går södra kungsgatan ner
ser jag ingen som ler
känner glädje när jag ber
ser man upp kan man aldrig dras ner

jag strosar fram längs esplanaden
har frid med Gud
och hela staden
ifrån riddersdalsvägen hitut
har jag bränt mycket krut
än är resan ej slut
och nu fortsätter jag resolut

LARZ GUSTAFSSON 1998