sextiotal mötte sjuttiotal
när somrarna aldrig tog slut
när livet var en eld och vi
var lättantändligt krut
john blund som strödde pulver
robert broberg som sjöng sin sång
stan var som ett äventyr
varje dag kändes lång
indokina stod i brand igen
men det förstod man inte då
för man levde i sin barndomsvärld
där var himlen alltid blå

vi var barnen i idyllen
som gick framåt steg för steg
och hos morfar slog pendyllen
nya tider var på väg
ut ur oskuld växte blodsskuld
hösten trängde sig snart in
och spred mörker i ett fordom soligt sinn

sjuttiotal mötte åttiotal
en afton på islandsbron
det var omvälvningarnas tid
en grandios revolution
sjuttiotal mötte åttiotal
de omfamnade varann
nu gick skoltiden mot sitt slut
och pojken skulle bli man
det var kärlek och det var uppror
vackra drömmar av neon och kristall
vi surfade fram på vågen
såg ett imperiums uppgång och fall

vi var barn på väg att bli vuxna
tonårstiden tog farväl
två rebeller med vilda drömmar
och ansvar och allvar hack i häl
våra vägar skulle skiljas
bara minnena finns kvar
nånstans blommar det en lilja
för tiden som var

åttiotal mötte nittiotal
på ett flygplan över medelhavet
jag hade vunnit högsta vinsten
men inte på lotto eller travet
på väg mot etiopien
längre in i livet självt
Gud hade gripit in igen
och givit mig min äkta hälft
det var kärlek och det var uppror
det var drömmar som blev verklighet
jag bars av den varma vinden
över en känslokall planet

vi var vuxna på väg att bli barn
syndalivet fick ge vika
två rebeller med eld i hjärtat
mycket fattiga fastän rika
våra vägar ska aldrig skiljas
slutet för en solitär
nånstans blommar det en lilja
för den tid som är

LARZ GUSTAFSSON september 1997