så färdades vi snabbare än våra fötter bar oss
på heta hjul som rullade längs vägarna som var oss
som vänner genom finnskogen i vintersnö mot kusten
och känslorna som drev oss var förnyelsen och lusten

det monotona motorljudet trummade till trance
och landskapet i backspegeln försvann som i en dans
ledsagade av en shaman på väg mot underjorden
en fråga ställd i tungomål som räckte bortom orden

över sex älvars broar under vintersolen låga
i motljuset blev landskapet ett drömsvar på vår fråga
inuti bubblan utav tid längs svarta asfaltsvägen
blev resan mytologisk och vårt samförstånd en sägen

vid stickprov i det omgivande rummet bortom tiden
så hastigt bröts förtrollningen klockan blev återvriden
en vägkrog blev förtöjningen vid verklighetens brygga
och kaffet tog oss åter hem till vardagen den trygga