när elden gått över världen
ligger hon ensam kvar
en kvinna av sten på stranden
med sitt stelnade finger
skriver hon i sanden
poesi
blodstänk som förkolnat
slocknat soldansarespott
ur en stenkvinnas mun
vatten från en förgiftad brunn

“jag skriver med sot
och med aska
jag ritar med kol
ordet eld
jag håller det brunna
mot hjärtat
och ber att få brinna själv”

och vågorna slog
över orden
bar hennes bön
bort från jorden