Känna sig utanför,inte våga ta plats
det är känslan finns som inom mig just nu

När ingen lyssnar,när ingen hör
bara fortsätter som om ni inte
hörde

Det var ju bara lilla jag som öppnade
min mun, för att säga hjälp mig

Ni fortsätter och pratar pratar
och pratar,om saker som inte
hör till vårt möte

Ni vill ha mig där
men ni ser mig inte,lyssnar inte,
måste jag ställa mig högt,kliva
upp på stolen,skrika kanske gråta

Jag behöver ju hjälp,så snälla
lyssna hör mig,det är så lite jag
begär,se min uppgivenhet

Vill ju klara uppgiften jag fått,
den betyder så mycket för min
självkänsla, mitt självförtroende

Känna sig som jag gör,utanför
ändå sitta med och ha den viktigaste
uppgiften,det är så frustrerande

Nu hoppas jag ni förstår mig,lyssnar
hjälper mig,ett samtal med den som,
liksom jag ibland har samma känsla,
om utanförskap,men vågar att ta plats

Vill så gärna känna mig välkommen,
betyda något inte bara för mig själv,
utan vara en del av er gemenskap

Min önskan nästa gång vi möts,
låt mig då tala till punkt,efter mötet
får ni gärna fortsätta med erat prat
om allt och inget

anits 27 april 208