Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Språngmarsch

Val.
En utanför kroppen
upplevelse.
Önskan och tid färdas inte
i samma
takt.

Fartblind och
sprängfylld.

Är det jag som ska
röra på mig?
Lägga min
grundvärld i minnet och
vandra?
Tidens framfusiga
röst berättar om sina
planer.
Hur jag får styra över
livet.
Att det bara är att
välja.

Lev livet.

Världen viskar:
Ansvar.
Jag säger:
Ansvar är lika med skuld.
I slutändan är
det bara
mitt.
Jag känner inte makten,
bara tyngden.

Det blir svårare och
svårare att fly.

Tiden
ökar
hastighet.




Fri vers av lilla ego
Läst 548 gånger
Publicerad 2005-06-22 10:50



Bookmark and Share


  akseli
Mmm, det är tung att leva. Och vuxen vill man ju inte bli. Om man har drömmar så blir dom rädda och kryper ner nånstans. Enda sättet att få upp dom är väl att skrämma dom ännu mer...

Så att dom hoppar upp och säger: Jaha, oj fanns du här. Det hade vi glömt.

bra poesi från dig :)
2005-07-06
  > Nästa text
< Föregående

lilla ego
lilla ego