Så nu när solen är här, sitter jag och räknar
alla de timmar, minuter, sekunder
vilka är en slags förändring
inte enbart i mitt liv
utan här i byggnaden som jag lever i
då jag från mitt fönster
hälsar på dom som går, där utanför
fast jag egentligen är så fruktansvärt rädd
att de skall titta upp just då
och vackert vinka tillbaka

få mig inte till å tro
jag faktiskt är en av er
för genom mitt fönster ser jag tiden
av ondska
vilken är här och hälsar på
i detta milda anlete, vilken vi vackert kallar för vår

det gör det svårt
för mitt hjärta slår
så hårt som om den välkommnar stunden
då allt går förbi
där under mitt fönster
till vilka jag vinkar
på alla då de passerar

så nu sitter jag här, och räknar
alla de timmar, minuter, sekunder
mot den förändring
då mitt hjärta skrikande slår
för en vår utan sorg
och jag faktiskt vågar vinka o le, till er
där utanför