när jag kommer ned från bergen
har jag med en sång till dig
den är lindblomsgrön till färgen
och har skapats utav mig
vinden bär mig ned mot kusten
till ditt lilla röda hus
du ska få en sång om lusten
och om vilda vågors brus

jag har skakat av mig stoftet
och den snö som envist föll
alla tomtarna på loftet
flydde för vad tygen höll
min förväntan tar mig framåt
medan sommaren tar form
denna längtan för mig hemåt
genom varje känslostorm

om min saknad vållat plåga
så ska återseendet
ge mig svar på varje fråga
när jag värms av leendet
som bejakar och som älskar
villigt, varsamt, villkorslöst
som kan skänka psykisk hälsa
fastän allting känns nervöst

LARZ GUSTAFSSON 9/5 2008