hur många leenden
har sommarnatten?
kanske hur många som helst...
gamla broar
aldrig samma vatten
jag står här svag
men dock frälst
kanske på gränsen
till ett leende
och kanske upp ur
sammanbrott
men ständigt i
en form av skeende
det är på ont
det är på gott
för det är liv och lust
och rörelse
allt i en mystisk mosaik
det är försakelse
förförelse
och stundom
piskningar & skrik
jag är matrikelförd
i himmelen
och aldrig
någon annanstans
det står och faller ej
med marknaden
det bygger på
konstant balans
hur mycket leda finns
i vintrarna?
förmodligen
finns ingen gräns
men vem minns sådant
när en majsol ler
och hela livet bara känns?
nu är det inte tid för
tvångströjor
eller att häcka
i en cell
fritt fram för
sommarnattens leenden
låt allting hända
nu i kväll!!!

LARZ GUSTAFSSON

080510