På tunnelbanevagnens fönster
röda linjen: Zinkensdamm
ser jag ännu spåren
av ett kärleksfullt farväl

tryckta mot den klara mur
som obevekligt tunn
skiljer hjärtan åt,
sökte hennes läppar nå
den älskades här inne
en gång, två och tre

Lämnar perrongen
i tunnels blixtrande halvdager
glimmar de till ibland
som ett spöklikt minne
av kyssar som aldrig blev av

Jag vet inte om det stämmer
kanske inbillar jag mig
men
på insidan av rutan
såvitt jag kunde se
fanns inga spår av läppar
som tryckts mot den till svar