ska din skönhet nånsin smycka
dessa gator
dina ögon penetrera denna stad?
tanken dansar som en ljuv bris
i mitt hjärta
där jag strosar i vår vackra
esplanad
ska du angöra den hamn
där längtan suckar
som en pilgrim längtar
till sin vallfartsort
där det vilda havets vågor
stilla kluckar
och där allting underbart
går altför fort?
detta mjukhetens mirakel
som du utgör
är en solskenssysters hjärta
och gestalt
när jag dignar utav bördor
trött och slutkörd
vederkvicker dina ord mig
hundrafalt
i min backspegel har jag sett
broar brinna
vandrat över torgen här
som en nomad
men jag har aldrig nånsin
mött en sådan kvinna
som förstått min kamp
och gjort mig så här glad!

LARZ GUSTAFSSON

5/6 2008