så står du där nedanför moria berg
du dröjer på stegen och tvekar
du längtar en soluppgångs blodröda färg
men älskar en solnedgångs lekar
men kärlek är offer
och offer är kamp
två viljor som hårt drabbar samman
se, veden och elden
tillstädes nu är
men än saknas offret till flamman

så bar patriarken sin löftesson fram
och ordet blev kött och fick fötter
han kallas trons fader, vår vän abraham
i honom har tron starka rötter

LARZ GUSTAFSSON

080625