Monsieur d’Amour!

Högsommarvärmen är tillbaka och likaså min trånad efter Er.
Imorse hade jag en rent formidable dröm där Ni deltog Monsieur – visserligen bara i periferin men Ni kändes högst påtaglig. Jag vågade knappt skänka Er en blick av rädsla att förråda mina känslor.
Man undrar när detta tokiga och omåttliga svärmeri ska ta en ände…
Jag som i min enfald börjat tro att mitt förnuft så sakteliga var på väg att återvända.

I flera dagar har ni gäckat mig med Er närvaro på det mest märkliga sätt.
Mina fantasier finner numer inga gränser och Ni uppenbarar Er å det sanslösaste.
Jag kan par exemple se hur Ert ansikte plötsligt träder fram ur blommönstret på mina gardiner eller ur tapeternas allt mattare medaljonger. Jag förnimmer Er röst när gatumusikanterna larmar och när jag målar vill min pensel endast frambringa sådant som minner om Er.
Jag tror att jag har drabbats av någon slags sommarsjuka, där Ni Monsieur återtagit mig i besittning.
Jag försöker verkligen fokusera på andra ting men det är helt omöjligt att släppa tankarna som kretsa kring er person mon Cher. De kommer och far likt blåvingarna i min trädgård.

Åh, dessa patetiska rader som bara fortgår år ut och år in…
Blir jag då aldrig mätt? Är jag möjligen beroende av dessa mina romantiska drömmar; är det måhända mitt sätt att orka med en stundtals alltför verklig verklighet?
Det finns lika få svar på dessa frågor som på de många lettre d’amour som jag sänt Er genom åren.
En dag …kanske…mina frågor och Era svar sammanstrålar till magnifika insikter som slår oss båda med häpnad…Man kan aldrig veta vad framtiden bär i sitt sköte…

I denna stund vet jag bara att jag partout ser färggranna strålar som utgår från det skimmer Ni lämnat efter Er. Jag kan bara bevittna hur ljuset fortplantar sig och befruktar tingen omkring mig.
Även om Ni är och förblir tyst Monsieur så verkar Er ande - och anda.
Et moi, jag låter mig beredvilligt beröras…

Hjärtligt och med djup vördad
Er Clara.W.