I kväll i kyrkan hörde jag några ord,
ord som jag tog till mig i mitt hjärta
i min själ

Var som ett barn, riv dina murar
barnen är oftas naturliga frimodiga,
i dem kan man se friheten

Jag har alltid ända sedan jag var
ett litet barn,stängt in mig i mig
själv, mina murar har ingen kunnat
tränga igenom

Jag var tyst sa aldrig något, tordes
inte rädd att det jag sa skulle kunna
misstolkas,och vad som då kunde
hända

Mina murar var starka, om någon kom
för nära, blev jag ännu tystare mina
murar ännu starkare

Så i kväll efter att ha lyssnat till orden
om barnen om frihetskänslan, har jag
bestämt mig, att försöka vara som ett
litet barn, lära mig att ta för mig av
livet

Jag hoppas kunna låta bli att bygga
fler murar, utan försöka riva dom jag
bär på, inte alla på en gång, utan ta
det i den takt jag vill och orkar bära

anits 26 juli 2008