Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

HANDFALLEN

nu står jag här handfallen
just som jag är
en rådbråkad
villrådig
trasproletär
det kan vara slutet
på frihetens tid
en era tar slut
och en annan tar vid
jag fruktar allt annat
slås i spillror en dag
en dag när jag upphör
att känna behag
förändringens orosmoln
bildar en front
och skymmer det ljusa
vid trons horisont
jag är som en rädd
liten pojke ibland
jag kramar min lyckoslant
hårt i min hand
och när jag förkastas
när tonen blir rå
går tanken till
skrifternas Jesus ändå

LARZ GUSTAFSSON
April 24, 2008




Fri vers av Larz Gustafsson VIP
Läst 312 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2008-08-10 23:46



Bookmark and Share


  Kalle.O
Underbar!
2008-08-11

  Teresia Ridell
Ömsint o befriande skrivit. Ja alla behöver bli burna någon gång, av en famn som inte sviker, för där finns en liten flicka el pojk inom oss alla.
2008-08-11

  Måna N. Berger
Trots att din dikt handlar om rädsla och tvivel lyckas du återskapa/väcka en varm förnimmelse av barnatro - kanske måste man bli liten ibland för att uppleva det?
2008-08-11

    Skrivarn
Jag blir en liten pojke ibland jag me, ofta faktiskt. Hur blir ens framtid? Ja en viktig fråga
2008-08-11
  > Nästa text
< Föregående

Larz Gustafsson
Larz Gustafsson VIP