Det hade snöat på natten, fem kilometer hade
jag till mitt arbete, ingen bil fanns för mig som
fungerade

Under snön isgata,jag tog sparken något att
hålla mig i

En väg hade plogats över sjön, isen var tjock
och stark,traktorer hade åkt där före mig och
plogat väg

Jag hade alltid kallats fegis, var så rädd för
sjön och isen, rädd att jag skulle gå genom
isen, och ingen skulle höra att jag trillat i,
rädd för isen och vattnet har jag alltid varit

Vägen över isen blev ändå mitt val, den var
två kilometer kortare också

Jag gick och gick höll mig i sparken, för att inte
halka

Vad jag inte förstod själv, var att jag stod och
stampade på samma ställe

Jag hade pulasat i snö, så mina krafter var helt
slut, det hade plogats tidigt på morgonen, men
när det blåste hade snön drivit igen vägen på
vissa ställen

Jag hade gått in i den berömda väggen, precis
som skidåkare brukar kunna göra

När jag till slut såg hus och det hade börjat
ljusna, gick luften ur mig ännu mera

Så såg jag det äntligen, huset där jag hade
mitt arbete, ett litet postkontor på landet

När jag låste upp dörren, och kom in i värmen
mötte mig två oroliga arbetskamrater

Ringt hem till mig hade dom gjort, mannen hade
svarat hon har gått för flera timmar sedan, dom
undrade så varför han inte var orolig för mig

Vikarien dom ringt behövde inte komma, så dum
jag var,sätta igång och jobba direkt var det allra
dummaste jag gjorde

Efter kaffe och värme kändes det bättre, men jag
skulle ha låtit vikarien komma, och tagit mitt pass
på förmiddagen

Jag fick mig en läxa, jag gick aldrig mera över sjön
när det blåste och hade snöat

anits 4 september 2008