jag såg dig som en eld

att värma mig vid

som en personlighet

i en profillös tid

jag ser november rusa

för min inre blick

jag såg det lyckligt ljusa

i ett ögonblick

du smälter isberget

som hotar sänka skutan

det räcker med att vi två

kramas i kajutan

den sortens värme

vill jag inte vara utan

men lyckas aldrig sätta

kryss i rätta rutan

i bylsigt, stickat, brunt

försvinner du i fjärran

dit går jag inte

där är fortsättningen spärrad

jag gisslas av en plåga

smärtsam och förvärrad

LARZ GUSTAFSSON

080910