jag bär din ring om min hals
för inget väger mer än koalitionen kollaborationen

varlelse; du är guld jag är berg

och jag bär den svarta scarfen
den jag köpte dig en höstkväll när kylan kom
de redan dömda vandringarna blir bara längre jag är ensam kall

så jag klädde mig i din andedräkt
jag svepte den runt mig en natt när du var bortom drömmar

och i mina tunna händer vilar en längtan; en sång som tigts till tystnad
medan fingrarna vittrar blå så faller faller faller ohm likt silver
och jag har sparat din blick bland ögonfransar

för att efter fakticiteten låta glansen fukta fördärvade läppar

varelse; du är allt jag är ingenting