när ouppnåeligt
blir oemotståndligt
tenderar scenariot
att bli lätt jamesbondlikt
impulserna ilar
som galna agenter
som skumraskfigurer
i böcker av trenter
så möts tvenne blickar
och sen vare tänt här...

man ser på varann
över spärrar och stängsel
på bussar, på torg
och i varuhusträngsel
där läpparna tiger
får ögonen tala
här blir vi ju ogärna
alltför verbala
då får vi så lätt
etiketten "banala"

ett spänningsfält brinner
i några sekunder
så små ögonblick är
så laddade stunder
man trevar sig fram
bland signaler och tecken
en del flinar världsvant
hos andra gror skräcken
så ge mig en hel
spelmansstämma i bäcken!

när allt känns så nytt
fast det borde passerats
med hästlängd på hästlängd
och även raderats
så blir jag som barnet
i leksaksaffären
fast far säger: "kom!"
sätter jag mig på tvären
folk frågar: "har han inte
lämnat det där än?"

LARZ GUSTAFSSON 3/3 2008