Mina tårar rinner, jag är ledsen,
ledsen på allt, varför måste det
alltid vara svårt

Jag har många gånger tänkt,när
jag ringer behöver prata, finns det
aldrig tid, är det inte det ena som
måste göras, så är det något annat

Verkliga äkta vänner gör inte så,igår
behövde jag prata, men jag störde
visst, så nu får det vara, försöker
klara mig själv

Min vän pratade jag med länge, så
synd han är så långt borta, hade så
gärna velat att någon höll om mig
tills gråten tog slut

Ikväll är det möte i vår hembygdsförening,
det är just då jag måste säga ifrån,
det räcker med dom arbetsuppgifter
jag har, dom försöker lägga på mig
mer och mer, nu måste det bli slut
på det

Jag sitter här med tårarna rinnande
nedför mina kinder, jag låter dom rinna,
dom läker min själ

Hela mitt liv har jag kämpat, mot orättvisor,
sjukdomar och lögner, jag undrar inom mig,
ska det aldrig ta slut

Jag vill så gärna för en tid, få leva, vara lycklig
men det verkar som om jag inte är unnad det


anits 25 september 2008