persikokind

smekt av oktobervind

en kissekatt

söker lyckan få fatt

önskar jag var

denna vinden i natt

då skulle tårar

förbytas i skratt

fast jag är bufflig

och bråkig ibland

finns ändå någonting

mjukt i min hand

som ej fördärvats

utav tidens tand

det har jag med mig

från barndomens land

Gud är mitt vittne

jag är ej barbar

och inte någon

sjutusan till karl

mycket har tappats

men något finns kvar

en kärlekssmekning

från barndomens dar

du är en främling

och jag likaså

dina små kattögon

blickar så blå

det som för dig

är så svårt att förstå

det har jag burit på

sen vi var små

LARZ GUSTAFSSON

12/10 2008