Jag vet inte vad det är, jag har så svårt att
skriva, stavar fel, får ändra hela tiden, nu
ser jag mina fel, bättre än jag gjort förut

Jag skriver en dikt, det är en massa stavfel,
jag tar bort den, orkar inte rätta

Läser i min bok, Tusen strålande solar, efter
en stund, jag vet inte vad jag läst, det känns
så overkligt, det är inte jag

Sitter med min stickning, sticka vet jag att jag
kan, två aviga och två räta, är inte alls svårt,
men ikväll var det visst det, repade opp allt,
lika bra det, det kanske går bättre i morgon

Är det min vän, jag längtar så mycket efter, så
mina tankar är inte med i det jag gör, eller är
det oron över mitt hjärta, mitt hjärta som enligt
läkaren var så trött

Jag vet inte vad det är,jag är så rastlös, börjar
med en sak, den blir inte färdig, känns ibland
som jag är kraftlös, orkar ingenting, är det min
längtan till min vän, eller är det oron över vad
som är felet med mitt hjärta

Det kanske är bägge delarna, jag önskar så att
han var här, höll om mig, torkade mina tårar, som
rinner då och nu, känner mig ledsen, sorgsen och
vemodig

Jag är så förtvivlat rädd för att bli övergiven, min
överger mig inte, det vet jag, han säger det varje
gång vi pratar med varandra, jag känner det och
vet att det inte sker

Snart får vi träffas igen, då kommer allt att kännas
mycket, mycket bättre. jag längtar och väntar, på
att få krypa in hans famn få känna tryggheten, glädjen
och kärleken, som är det bästa som hänt mig nu


anits 19 oktober 2008