jag stöter varm luft i sjok
mot de tunna hinnor av isvadd
som du frostat mot mitt fönster
vill värma dig, trotsa din frusenhet som bryter rimfrost av vår dagg
och hur vackra iskristallernas spindelnät än är
förmår vi inte nå varandra denna kväll
när smältvattnet bildar rännilar av sorg
längs vår spegelbild
jag ser tårar på vår älskogs kinder
hur den rimfrost den smälter bildar droppar
som växer sig större och större
flödar
i strida strömmar över hettans vindöga
smältvatten
som spegelglas kan ändå frosten bära sig
© Birgitta Wäppling 26 oktober, 2008