sonen ligger i sitt pojkrum
som jag låg i mitt en gång
har trampat ur sina barnskor
och fått en vassare sång
absorberad av världen
som han och vännerna byggt
ska han fortsätta färden
så stilrent, så klockrent och snyggt

jag ser en majmorgon vänta
nånstans där längre fram
som skogens ljusaste glänta
här mitt i småstadens damm
där har jag stämt möte med våren
en gryning så vacker och vild
där alla de grånade håren
smälts samman med regnbågens bild

någonting måste förändras
jag är inte ung som min son
men ändå kan så mycket hända
som lyfter mig upp härifrån
från pojkrummets drömmar finns pärlor
som glimmar i kall vinternatt
som ettornas gyllene stjärnor
som fröken i skrivboken satt

när ingen vill ha mina kramar
och du tittar bort när jag ler
när bristen på allting förlamar
om ingen vill ha det jag ger
jag väljer att sakta förintas
just för att jag inget betytt
att dö i den värsta av vintrar
en majmorgon uppstå på nytt

LARZ GUSTAFSSON 17/2 2008