som om hon hade fångat havet i sin blick
som om det hade stannat där
det kanske rentav var en sunny som dök upp
och som jag nu såg sitta där
det klarblå ljuset som en junigrynings kust
som en signal om stillheten
jag kände milda vindars snälla blida pust
en dag i skandinavien

är det för sent att få en lycklig barndom nu?
nej, inte alls, på sätt och vis
men när försakelsen står klosterögd och glor
skräms jag av paradisets pris
en man som tänkt att han vill bygga upp ett torn
får först beräkna kostnaden
när det är halvfärdigt så är det inte tid
att börja kalkylera sen

ute på vidderna är vinden kall och hård
den blåser genom ben och märg
där drar den gamla mårran fram så dystert grå
där har hon utplånat all färg
bakom sig hade mose faraos armé
framför sig hade han ett hav
nu var hans enda hopp ett gudsingripande
en trofast Gud som gav en stav

LARZ GUSTAFSSON 080221