ett enmanskommando gör sin entré
det dyker snabbt upp kombattanter
de lider av kronisk verbal diarré
och får aldrig nog utav fjantet
de är en signal till en drabbning och kamp
ett tecken på yttersta tiden
det ekar av välbekant tyst stöveltramp
och snart står den slutliga striden



man kallar det revolutionsromantik
jag har alltid varit romantisk
den här kampen är ingen annan kamp lik
min kunskap är inte semantisk



det härdade stålet
en man blir en ö
och glöd under kolet
som smälter svensk snö
när glädjekaskader
får rena min själ
tigs ondskans charader
notoriskt ihjäl


LARZ GUSTAFSSON september 2006