Jag vet inte vad det var, som gjorde
att jag fastnade för dig.

Ja, visst du var snäll, omtänksam, det
var jag inte van vid, men när vi flyttade
ihop, blev du en annan, jag kände inte
igen dig

Om jag hade kunnat, haft möjligheter,
hade jag lämnat dig efter några dagar,
men en chans att visa det fina som jag
trodde att hade, stannade jag kvar

Varför kommer tankarna till mig nu, just
ikväll, det är snart fyra år sedan du gick
bort

Men nu, just ikväll, kom tankarna till mig
igen, kanske var det telefonsamtalet, med
den underbara och kloka kvinnan, som
din far en gång var särbo med

Hon ringer mig ibland, undrar hur jag har
det, hur det går för mig, det händer att
jag ringer henne, vi pratar om vardagliga
saker, men hon berättar också om dina
barn, din far och din bror, hon tycker att
dom behandlade mig illa, inom mig vet
jag det också, jag har försökt att glömma,
förtränga

När du blev sjuk, ville dom skulle komma,
dina barn, och hälsa på, skrattade dom åt
mig, det gjorde dig mycket illa. Jag funderade
varför, det gjorde ont i mig, något måste en
gång hänt i mellan er

När du blev sämre, kom till sjukhuset, då
förstod jag, att du aldrig skulle komma hem
igen

Jag ringde dina barn, talade om hur det var
med dig,ville dom skulle komma och träffa
dig en sista gång,återigen möttes jag av
hånskratt, från dina barn, det gjorde så ont
i mig, kändes så grymt

Våra sista år tillsammans, var inga bra år, du
hittade bara fel på mig, jag kunde ingenting,
tänk så du skällde på mig, när vi var ute och
åkte bil, när jag skulle parkera, var jag inget
värd

Jag kunde inte lämna dig, men jag ville, jag
stannade kvar, stod vid din sida, höll din hand
vid ditt sista andetag, kunde inte, ville inte
lämna dig ensam, när slutet närmade sig,
ingen ska behöva lämna livet här på jorden
ensam

Tankarna kom åter till mig ikväll, efter samtalet
med kvinnan som varit tillsammans med din far

anits 13 december 2008