hon var hjortronmyrarnas drottning
han var dånande vågors kung
jag var stadd i en själslig brottning
där min motståndare var tung
något utspelades inför mig
med substans och med dignitet
Du som ser mig, som också hör mig
Du som vet vad ej andra vet
Du som öppnat en väg framför mig
Du som är utav evighet
ge mig stillhet och självbesinning
självbehärskningens vett och sans
så behovet av egen vinning
inte bringar mig ur balans

hon var moderlighet och omsorg
så kristallklar men ändå varm
saligprisningens rena hjärta
borde brinna i denna barm
ljuva, lidande konstnärinna
utav fjällbäckars flöden full
som fick kraft att bli lejoninna
för passionens och barnens skull
Du som misshandlats, hånats, plågats
och som kom till oss för att dö
tänd i mig denna tappra låga
så i mig detta ädla frö
Du är svaret på varje fråga
Du som stillar en stormig sjö

att ta intryck är bara mänskligt
ingen man är väl gjord av stål
det är vanskligt när man är känslig
och man missar så lätt sitt mål
lyser lyktor i bister marsnatt
driver mörker från dystert sinn
finns barmhärtighet för en marskatt
pälsen svedd och med rivet skinn
vilda brand som vill elden sprida
och som ödelagt hus och gård
Du som spjutet fick i Din sida
Du som tagit mig i Din vård
Du som vet vad det är att lida
gör mig oantändlig och hård!

LARZ GUSTAFSSON 080322