Jag känner hur vinden tar tag i mig,
för mig framåt med en väldig fart

Jag känner glädje, där jag går på stigen
som ska ta mig till mina drömmars mål

Mina steg är lätta, jag är förväntansfull,
ska jag finna det jag söker

Det är länge sedan, jag vandrade här,
träden har vuxit sig höga, stigen är inte
lika upptrampad, som den var en gång,
när jag var barn och tonåring, och det
är många, många år sedan

Jag fortsätter min vandring, min nyfikenhet
om jag ska hitta det jag söker, är stor, mycket
stor

Så ljusnar det, och plötsligt står jag i gläntan,
ser mig om, där ligger den, tjärnen med sitt
mörka, som jag minns, kalla vatten

Jag stannar ser mig om, av huset som en
gång stod här, finns nu bara några stenar
kvar av grunden

Men just den här platsen, är ett fint minne
för mig, från en tid för länge sedan

Jag går fram till platsen, där en gång bryggan
låg, av den finns inte ett spår, men en gammal
eka, där årorna ligger kvar, ekan har sett bättre
dagar, påminner om en tid som varit

Här skulle jag kunna stanna kvar, länge, minnas
tänka, känna den glädje den här platsen, en gång
gav mig

När jag som barn och tonåring, smög mig hit
för att få vara ensam med mina tankar, här
fick jag vara ifred, här gjorde ingen mig illa,
här drömde jag om glädje, en glädje jag inte
annars kände

Det är med både glädje och sorg, jag lämnar
platsen för min vandring, denna blåsiga dag,
men ett vet jag, att snart är jag tillbaka igen,
när våren kommer och fåglarna åter börjar
sjunga, då packar jag min ryggsäck, och går
hit till den plats, som en gång drog mig till sig,
och som jag aldrig glömt

anits 9 januari 2009