Jag försökte en gång för länge, länge sedan,
berätta för dig om mina svårigheter i livet,
vi var vänner, nära vänner

Jag hade förtroende för dig, litade på dig, du
var en underbar vän, men ibland var jag ledsen,
det hade hänt saker, jag ville berätta, kanske
sökte jag tröst hos dig, det är så längesedan
nu, jag minns inte

Orden du gav mig, dom orden glömmer jag aldrig,
sagor kan du berätta för någon annan, det är så
fruktansvärt det du säger, att det inte kan vara sant

Så började vi komma ifrån varandra, jag började
i en annan skola, men var tyst och rädd där också,
rädd att göra fel, säga fel saker

Sista gången vi var tillsammans, gick på stigen
i skogen, skogen vi båda älskade, sa du några
ord till mig, ord som jag då kanske inte förstod

Du som har en tro, tror på Gud tror på mirakler,
dig kommer det en gång i livet att gå för, kanske
inte nu, men när du blir äldre, lär dig tycka om dig
själv, då kommer du att se helheten, känna glädje
och harmoni

Du hade träffat din stora kärlek, hon tyckte inte om,
att vi vandrade i skogen tillsammans

Jag har inte sett dig, sen vi gick vår sista vandring
i skogen tillsammans, men för inte så länge sedan,
såg jag dig utanför affären, där jag handlar, då kom
orden du sa till mig en gång, tillbaka till mig

Du som tror på Gud och mirakler, inom mig har nog
dom orden funnits, utan att jag tänkt på det

anits 14 januari 2009