Mel: "Beatrice Auror"

Jag är en gammal apparat
som räknat mången peng
som varit frisky och kavat -
från tiden köp-och-släng.
Bland skräp och sopor ligger jag
men drömmer om den äng
där saligen en vacker dag
jag finner likars gäng...
---
Jag drömmer om en svunnen tid...
Jag ung och reslig var
och handen väckte mig till strid
ty kunden var en karl
som flirtade på oblygt sätt -
då tryckte hon sitt svar
på nio, fem, och sedan ett...
Och så var saken klar!

Så gick det till när kärleken
i hennes liv kom in
då flydde genast smäleken -
och magen blev så trinn...
Min känsla komplicerad spann:
hon var ju min passion!
Här brädades jag av en man
som sakna' takt och ton...

Men hennes mage pressades
mot pengalådan min
(allt längre köer stressades
av julestök i sinn')
då njöt jag hennes runda kropp
tills lådan sade "Pling!"
Hon sedlar, slantar lyfte opp -
och stängde om mitt kling.

Jag led när ont i rygg hon fick
av rörelserutin
ty varuband bak' ryggen gick -
och tårar blev till grin.
Så hjälplös såg jag hårig hand
som axel gav massage -
men det var kunden, doktor Strand.
Jag skymta' hans mustasch...

och hjässan plötsligt kittlades
av ID-brickans skylt
men även bröstet sprittlades -
han köpte hjortronsylt!
Min matmor log och tackade.
Han artigt lyfte hatt.
Hur vet jag det? Hon smackade -
och buga', med ett skratt.

Jag ler vid alla minnen som
vi delade med lust...
Vikarien ju sedan kom -
då slocknade min must.
Min älskling sjuk en längre tid
i väntan på sitt barn...
I jobbet fann jag ingen frid.
Vikarien? Ett flarn.

Jag minnes blott den sköna hand
som smekte varje knapp...
då drömmer jag om fjärran land -
och andningen blir rapp...
Hon kom tillbaks i veckor tre.
Så kom det en signal
från taxin - oro, sen succé:
en redig pys, och hal...
---
Var finns hon nu, min käresta
som lyste upp mitt liv?
Hon flyttade till Fjäresta -
det ryktet kom på driv...
I vindens fläkt hon är mig när -
nu hör jag hennes skratt
jag känner touchen ljuv och kär...
Farväl, min skönsta skatt!