som en ömhetsbetygelse

ville jag låta min hand

varsamt smeka din kind

som bedårad beundrare

ville jag säga ditt namn

som en viskande vind

på en sommaräng ville jag

se dig bland blommorna

för du hör hemma just där

och på barndomens sandstrand

i ljum julinatt

ger jag upp

och bekänner mig kär

i en skimrande dröm

som slog rot inombords

finns en tvåsamhets

följsamhets kyss

finns de ögon som gnistrade

fulla av liv

och som jag kom

att tänka på nyss...

LARZ GUSTAFSSON

Framsmekt 030920